Hejdå!

Ja herregud vad sorgligt och tomt tycker vi. Vi har ju ägnat all vår vakna tid de senaste tre månaderna till att skriva på bloggen, klura på placeringen, rigga den perfekta dansmusiken, uppskatta vinintag (vi tänkte mängder), repetera våra löften och putsa skorna.

Nu är det över.

Eller snarare, nu börjar livet som gifta.

Men bloggen, den avslutar vi här, ikväll, med lite festlig Bollinger och På Spåret;)

Än en gång, tack för att ni var med och gjorde festen till den grymma upplevelse den var. Och så ses vi väl snart igen - i hörnsoffan?

Bröllopsresa

Vi har fått lite frågor om hur vi ska göra med bröllopsresa. Svaret är att vi gärna åker någon gång under året, men vi vet inte var eller när eller hur.

Tills dess försöker vi lära oss lite hur det går till, det där med resande.

Wedding Day - the bildspel!

Wedding Day from Lisa on Vimeo.

Married life...

Jaha, det verkar som någon i äktenskapet har ägnat mer eller mindre ett halvt dygn åt att få ordning, bakslag, lite hopp, bakslag igen, ordning i alla fall, ett tekniskt steg tillbaka, och nu kanske kanske fått ordnat ett bildspel.

Den andra i äktenskapet kokar te, kollar roliga TV-program och smygäter Plopp.

Med lite tur kommer ett väl sammanfattande bildspel inom kort.

Håll ut!

Gratulationerna!

När man gifter sig i den digitala tidsåldern kan man få gratulationer på både sms och mail och möjlighet att lägga upp dem på sin blogg…

Här kommer några:

Grattis och tack för ett underbart kul bröllop! En väldigt fin kyrkocermoni - med "facit" närvarande (Love och Selma), strålande god middag och ett excellent val av "tårta".

Sen är det alltid kul när festerna "urartar". Jag tyckte t.ex. vid två-tiden att testa upphopp mot diskokulan i "finkostym" kändes väldigt naturligt. Det är ett bra tecken. Slipsen har jag dock aldrig haft runt huvudet. Det - om något - är att gå över gränsen.

........

Kära Anders och Lisa,

Ett stort grattis till giftermålet och tack till det jag har fått vara med om.

Det började med ett mail den 30 oktober 2008, en länk om att komma på lite festligheter och som utvecklades till en fantastisk resa med höjdpunkten i lördags, där ni verkligen hade lyckats lägga ribban rätt och få det till att bli en riktig fest och det började redan i kyrkan, grattis!

Det här med blogg har jag aldrig fattat och gör fortfarande inte, men måste erkänna att det är en fantastik grej! Sedan inbjudan har det varit ett samtalsämne under flera månader och vi har kunnat följa vilka som tackat ja i ord och bild, svensexor och möhippa, blivit matade med diverse tips och praktisk info och nu pågår eftersnacket! Vilka möjligheter det ger.

Sköt om er och ha ett bra februarilov i Idre, om jag är rätt informerad.

........

Hej o tack för en otroligt rolig fest!!
Sitter fortfarande med blåsor under fötterna och mitt huvud känns lite lagom mosigt. Men det är det värt för det var en toppenkväll! På alla plan. :D
Vi kan väl höras ngn kväll i veckan och summera? Jag provar i morgon så får vi se.
Hälsa maken!

........


Hej kära vänner!
Tack för att vi fick vara med på erat trevliga bröllop och på det fantastiska partajet fram till småtimmarna.
Vi mår under omständigheterna väl och efter en middagslur har vi nu dragit i oss var sin pizza med tillhörande coca-cola. Trots det blir det nog tidig sänggång ikväll.

........

Det var det roligaste jävla bröllop ever! Bra gjort! Sista halvtimmen bestod av mkt Oasis och min man vid micken. Ha ha! Kram fr 2 bakis gäster som stängde butiken igår.

........

Tack för en väldigt trevlig kväll i lördags! Ni var så satans snygga, maten så himla go och musiken så fantastiskt superbra! Kort sagt supertrevligt!

........

Bästa Herr och Fru,
Vi ville bara framföra vårt stora tack för att vi fick vara med och fira er stora dag. Ett vackert brudpar, en vacker kyrka och vigsel (+ för Genesismusiken).
Till detta god mat och dryck en en massa trevliga gäster och en otroligt häftig festlokal.
Lisa, utmaningen om en hockyspelsmatch kvarstår. Passa du på träna för det kan behövas………

........

Kära maka och make!

Hjärtligt TACK för det häftigaste bröllop vi varit på. Så kärleksfullt och vackert i kyrkan och så fantastiskt oförglömligt festligt efteråt. Allting var bara så lyckat. Vi är så glada att vi fick vara med och dela denna kväll med ER och alla andra trevliga festdeltagare.

Var rädda om varandra!

........

Glömde ju säga att brudvalsen var Fantastisk!

Vi vet att ni är här…

Okej, ni är inte världsbäst på att förstå det där med kommentatorsfönstret. Det är alltså fullt möjligt att skriva en liten rad om något man tycker, glömde säga, vill addera, berätta, dela med sig av;)

Men vi vet att ni är här ändå, trots att ni är tysta. Vi har ju en räknare på bloggen som berättar lite roliga fakta för oss. Under gårdagen laddades den här bloggen upp inte mindre än 368 gånger – på 154 olika datorer. Gött! Ni, liksom vi, behöver älta och frossa lite grann.

Vi fortsätter väl med det några dagar till?

Ett smakprov

Bilderna börjar ställas och fixas med. Än så länge har vi inte fått alla, så när vi sammanställt kommer såklart ett litet bildspel att publiceras här på bloggen med såväl brudpar som dansande gäster.

Tills det är klart får ni nöja er med ett litet smakprov.

Och som vanligt - klicka på den så blir den större!

Första solot i kyrkan

Jaaa okej då. Vi bjuder på den här också.

För husfridens skull...

Så mycket för Bruce...

Det verkar som ett av de starkaste minnena från kyrkan är det här. Hela högersidan har den säkert hemma i skivsamlingen, men de på vänstersidan var nyfikna på vad det var de fick njuta av.

Det var Genesis och Follow you follow me. Klicka på det markerade ordet "här" så får nu njuta lite till.

Och till Anders...

Till Lisa...

Bloggen är kapad!

Här är det. Det bejublade talet framfört av två övertända kusiner:

Det har ju under de här förberedelseveckorna varit mycket snack om bröllopsbloggen. En hel del upprörda känslor vad gäller foton och beskrivningar. Tunga ögonlock, cellulit-close ups, långkalsonger och rödvinsnäsor. Vi är helt enkelt många som är jävligt trötta och besvikna och vi förklarar härmed bröllopsbloggen officiellt kapad!

Sanningen måste fram. Namninsamlingen som vi tänker lämna över i afton innehåller inte mindre än 48 namnunderskrifter (enda undantagen Vivi och Conny, vilket har en direkt korrelation med internetaccess och PC körkort så de kan vi räkna bort) därmed 100% dissatisfaction.

I ett gerillakrig är allt tillåtet och vi som kusiner och närmast sörjande har härmed fått mandat från samtliga bröllopsgäster (undantaget Vivi och Conny) i ambitionen att låta udda vara jämt redogöra för den sanna och brutala sanningen om brudparet Stoop/Bäckner.

Anders O Bäckner även kallad Bäckabock (back in the old days). Om det smeknamnet försvann samtidigt som slängluggen förtäljer icke historien. Anders denne kung av flintisar som egentligen kom in i våra liv av en slump (har det visat sig). Diskret smög han sig in bakvägen..... och ryktet gick på stan att Lisa fått i hop det med en äldre gentleman. Han körde runt på diverse fotbollsarrangemang i sin röda Golf och erbjöd sig chevalereskt att skjutsa hem utvalda blondiner. Det kunde egentligen ha blivit vem som helst av dessa men det var Lisa som gick av sist på ”Trygga rundans” ändstation....

Man kan lätt reta ihjäl sig på honom, denna Mr Perfect. Han rör sig som fisken i vattnet såväl på Maxi som på Itrim (OBS! Märk väl att båda dessa ställen ligger inom kommungränsen, vi pratar Mölndals kommun. Det är det område Anders har full frihet att röra sig inom) Han glider runt nystylad av sin blivande yngre hustru och ser inte dag äldre ut än 38. Välbehållen liksom. Hans vader var ju uppskattade redan på tidigt 90-tal och de fortsätter att imponera. Sportigt begåvad, intelligent och besatt av krig och choklad. Nej. Jävligt störig är han.

Lisa Stoopendahl med alteregot Dick (betyder kuken på engelska) är långt efter bäst före-datum (en genemsam nämnare hos brudparet?) då hon peakade redan på 80 talet. Med sin frisyr, som tagen ur The Poodles (OBS! Schackrutigt rakat på sidorna) avklarade hon Leschöping-hunkar på rad. Vi är inte ett dugg avundsjuka på hennes framgångar på fotboll och handbollsplanen, vi gillar helt enkelt bara ballett och dressyr. Det gick ju knappt att öppna gresa-bladet på den tiden utan att stirra in i hennes spretlugg och indianpudrade feja och där någon halvtaskig lokalreporter lovordade hennes mod och målfarlighet – Skitjobbigt!

Sedan är hon ju ”världsvan” den suggan och berest. Långt bort Down Under (där hon i och för sig snabbt lade alteregot Dick åt sidan) skulle det bli. Det är en för oss okänd statistik vad gäller antalet FourX som slank ned och hur hon lyckades skaffa sig en stalker i sin egen fosterfamilj som gick under namnet Dr Death.

Det som retar oss allra mest är allt detta jävla fuskande. Fuskande i konsumenttävlingar där hon ror hem allt från kylskåp (med ismaskin, som i och för sig inte blev gratis då de fick bygga om hela köket för att få plats med monstret) till yogamattor. Att hon dessutom minglar runt som en annan förbaskad Bindefelt på diverse suspekta champagnetillställningar med Göteborgs media-elit (allt medans Anders handlar selleri på Ica Maxi, OBS! Mölndalsvägen) och provar Hästens sängar och badtunnor på samtliga Västkustpärlor (i bland får faktiskt Anders följa med OBS! Undantagsfall) för att säkra kvaliteten.

Man blir så sjukt trött på all denna kreativitet. Hon får oss andra att likna mähän komplett utan fantasi och edge.

Vi gillar Ballerina kex, men de duger inte åt Lisa. Det ska vara Singoalla minsann. Vi gillar lättsamma komedier. Inte Lisa. Hon är djupare än en latrintunna. Det skall gärna vara lite sorgligt och beklämmande. Sylt och tragedi är hennes motto.

Vi hade tänkt avsluta med att läsa upp Lisas hångellista men insåg relativt snabbt att det kommer att ta mer eller mindre hela kvällen i anspråk. Vi vill istället runda av med en liten surprise. Och vi får be alla intresserade bröllopsgäster att titta under sina stolar..... Som ni märkte, lurades vi denna gången men vi tvekar inte på att omsätta dessa ord i handling om inte brudparet genast går med på våra krav. Vi får be er, i likhet med Obama, ställa er upp med högra handen i luften och vänstra handen på hjärtat och säga efter oss:

-Vi lovar att fortsätta vara de fantastiska personer som vi är
-Att ta hand om varandra och våra ungar Love och Selma
-Att fortsätta ha roligt tillsammans
-Att njuta av vardagen med en kopp te och en chokladbit i den förhoppningsvis nya hörnsoffan.
-Bjuda på trevliga tillställningar för våra vänner och kusiner.
-Partaja röven av oss ikväll.
-Vi älskar er!

SKÅL!

Brudvalsen

Last night...

...kommer vi för alltid att minnas. Duggregnet, det nervösa småspringandet in i kyrkan, Anders darrande underläpp och Lisas löftesfniss, solistens tolkning av våra favoritartister, Agnethas varma vigseltal, applåderna, klippan, marschallerna, tomteblossen, Dallastemat, glädjen, kramarna, talen från hjärtat, skratten, sångerna, line dancen, hockeyspelet, pussarna, den galet svettiga discodansen som aldrig ville ta slut, limbon, buggen, mimandet på scen, Forever young, presenterna, yran, den varma droppande chokladen, smärtan i fötterna, samtalen och kärleken.

Allt fanns där. Mest gjorde ni, vi kunde bara skapa förutsättningarna, men gästerna gjorde festen.

Stort och varmt tack för att ni gav av er själva.

Nyvakna!

Och väldigt, väldigt lyckliga!

Tack alla ni som gjorde gårdagskvällen till en helt oförglömlig upplevelse. Vi ska bara samla tankarna och se om rösten kommer tillbaka, sedan ska det hela summeras. Och vi tänker oss eftersnack här på bloggen åtminstone nästa vecka ut.

Visst partajade vi röven av oss?

Baksidan med vinterbröllop

Det är glädjande nog inte så många som tackat nej till bröllopet. Magdalena och Johan från Stockholm hade både barnvaktsproblem och inplanerade USA-jobbresor liksom Joacim och Aideen från Dublin. Där skulles det också till N Y plus att de hade svårt att lämna barnen över helgen. Henrik tackade också tråkigt nog nej. Hur tråkigt det än är, är det väl något man får räkna med.

Vad vi helst inte ville räkna med var sjukdomar. Igår tvingade jag iväg en vän till akuten för feberläkning. Jag sa åt honom att bita ihop och tyckte inte det minsta synd om honom, bara väldigt synd om mig själv. Kanske får man vara så egocentrerad när man ska gifta sig? Han sms:ade senare att han nu är fullproppad av kortison - och kommer! Sånt gillar vi.

Nu har vi just fått vårt första sjukdomsfrånfälle i Jack och Birgitta vilket är jättetråkigt. Det är dock inte så många timmar kvar, så ni som fortfarande håller ihop fysiskt - fortsätt så! Varje gång telefonen ringer tittar vi oroligt på varandra.

Inga fler sjukdomar, är vi överens?

En för nerverna...

Här sitter vi. Dagen före dopparedagen ;) om man säger så! Vi tar en liten virrepirre, ska strax se på På spåret och går igenom de sista detaljerna.

Oroande nog känns det som vi har saker under kontroll! Och det vet ju ni som känner oss att det har vi ju aldrig...

Hur länge får jag dansa?

Det har velats lite från restaurangens sida om hur länge de kan hålla öppet. Nu (hrm verkar det som) att vi kommit överens om att vi kan köra på till kl. 03.00!
Och med alla de danshits vi bunkrat upp finns det ju utrymme för en hel del svett och glädje...

Hör ni inget annat är det alltså 03.00 som gäller.

Förtydligande om klädsel!

Nu är det bara tre dagar kvar så de allra flesta av er har säkert redan bestämt er för vad ni ska ha på er på lördag. Vi har fått lite frågor på vår kanske lite tvetydiga klädkod, så här kommer ett förtydligande.

Vi har på något sätt hela tiden jobbat för att lördagen inte ska bli så ”bröllopsmässig”, men hur man tolkar det är naturligtvis väldigt olika. Vi är (efter att ha varit tillsammans så många år) inte så noga med ”hur det ska vara” och kommer inte att skapa ett sagobröllop. Det ger er såklart lite större frihet än vad som står i Ribbings etikettbok. Själva kommer vi att försöka hålla fanan högt, men om någon vill bära rött, svart eller kort – gör det! Om kostymen inte är mörk – ta den ändå!

Ungefär så. Det viktigaste för oss är att ge er (och oss själva) en fin kväll som är mycket vi, så om ni ger oss mycket av er så är vi väl hemma?

Nu är bara frågan om detta var ett förtydligande…

Fyra dagar kvar!

Ikväll har vi provat våra utstyrslar! Hela familjen stod i vårt obäddade sovrum med skrynkliga skjortor och vingliga klackar. Det finns ändå hopp om att vi kommer att se städade ut, enades vi om.

Vi äter också väldigt smalt som ni säkert kommer att notera... ;) Ikväll quorn vilket ska vara en riktig hit i bantarkretsar. Det är ju bara några dagar kvar och på söndagen har vi redan lagt in en pizzabeställning.

Kyrkvärdarna informerar

För att det skall gå snabbt och smidigt att fylla kyrkan med bröllopshungrande besökare vill vi som kyrkvärdar här ge några korta instruktioner.

När ni kommer snappar ni åt er ett litet vigselprogram av någon av oss. Sedan sätter sig Lisas släkt och vänner till vänster och Anders dito till höger. Första raden på varje sida är reserverad för den allra närmaste släkten. Sedan är det bara att fylla på. Känner ni båda så bör ni ändå inte stå kvar i mittgången. Ni får motivera vald sida själva sedan för brudparet ;-)

Vi upprepar också några tidigare givna förhållningsorder:

Insläpp i kyrkan 16:45 (Det pågår en vigsel innan så vi får släppa ut dem först)

Efter avslutad vigsel följer ni oss direkt till Röda Sten där vi sedan tar emot brudparet.

Hälsningar,
Eva o Klas

Sjukdom in da house!

Love har som sagt feber och hosta, och i natt passade Selma på att kräkas lite grann. Idag är jag (Lisa) hemma och vårdar och i morgon hoppas vi att stormen blåst över.

Vi lever på hoppet och på husmorstips som fem hela vitpepparkorn...

Några andra tips för att hålla oss friska?

Söndagen innan lördagen...

Pirr pirr. Vi börjar bli nervösa. Love är sjuk, har ganska hög feber och en märklig hosta så just nu lever vi på hoppet att inte smittas - och självklart att han snabbt frisknar till. Vi andas överhuvud taget inte i hans närvaro och ska genast köpa desinfekterande handtvätt.

I torsdags var vi i kapellet och övade! Vi skred in, stod där vi förväntas stå, vände oss om i ungefär rätt tid och lite annat. Det känns lite nervöst, även om vi varit tillsammans i snart tretton år.

Vi fick reda på att kyrkan har andra vigslar denna dag (det är ju Sveriges näst populäraste bröllopskyrka) och att våra gäster därför inte har tillträde till kyrkan förrän 16.45. Eftersom närliggande lyxrestaurangen Sjömagasinet inte öppnar förrän kl. 17.00 går det inte att värma sig där en stund, däremot verkar Novotel vara öppet om man är tidig och fryser. Det ligger bara 50 meter från kapellet.

Nej, nu ropar blivande maken att jag måste hjälpa till att vika kyrkprogram. Det är ju bråda dagar.

Dreckat!

Mitt i allt klänningsprovande, musikerletande och löftesinövande kommer här lite mer information om hur festen kommer att gå av stapeln. Den här gången gäller det dreckat. Det blir fördrink och öl eller vin till maten såklart. Efter det att vi intagit kaffe & avec kommer vi att rigga upp ett öl- och vinbord som står och klirrar till dansen som man är välkommen att plocka av.

Därefter står baren öppen till alla glada spelemäns förfogande, dock får man lov att betala själv i detta skede av festen. Vi hoppas att det inte förtar den festliga stämningen! I baren har de lovat att man kan beställa i princip vilken racergrogg man vill.

Ta med kort med andra ord!

Möhippan. För den som orkar läsa...

Jag är ju inte helt tappad bakom en vagn, så när jag fick frågan om jag kunde hjälpa mormor att flytta, två veckor innan bröllopet, kan man säga att jag anade vad som komma skulle. En väldigt stel och nervig kusin öppnade dörren hos mormor med en blå plastgrep i handen. Jag hann inte ens ta av mig skorna innan hon pekade på en stängd dörr som enligt uppgift skulle innehålla flyttkartonger.

Det gjorde det naturligtvis inte, utan istället sex rätt taggade damer med arnehjärtan vippandes på huvudet. Själv backade jag in i ett hörn och såg skrämt på när de plockade fram t-shirten med texten Kalla mig Dick (ja jag ville vara kille när jag var liten och helst heta Dick, jättekul), träningsoverall från Rusta, Dolly-Parton-peruk och rodeoboots stl 41.

När vi parkerade i NK-huset blev jag lite bekymrad, att hänga centralt i den här utstyrseln var väl så att säga inget jag drömde om. Gled in på Soho, jag strök mig fram längs med väggarna, och slog mig ner vid ett långbord. Där blev det ciabatta, färskpressad juice, latte och ett glas champagne till Dick minsann. Mycket trevligt och när jag fick svara på frågor ur smällkarameller om mitt sorglösa förflutna glömde jag hur jag såg ut och började trivas ganska bra i min overall och lite sticksiga peruk.

En stund senare blev jag ledare på ett spinningpass där vi kämpade oss upp på toppen av Himalaya, lockarna studsade i takt med Springsteens Hungry Heart, speciellt bra i position 2, och vi skrålade med. Därefter en dusch, en välfryst caprinha som tinade i bastun, lite smink och sedan på med peruken igen. Den skulle visst komma till sin fulla rätt under nästa aktivitet…

…som efter lite tomma hot om att jag skulle göra Rosenlund slutade i en inspelningsstudio på Kungshöjd. Eftersom den enda…hrm…låtkarriär…jag någonsin haft inbegrep Kenny Rogers The Gambler blev jag väldigt glad när det visade sig att det var den jag skulle dra av.
– Den behärskar jag till perfektion, skröt jag efter ett glas skumpa, men när jag sedan skulle ta ton lät det riktigt visset. Jag hämtade dock upp mig, speciellt när jag blundade kände jag att tonerna kom till mig;) Studiokillen var visst riktigt imponerad av min pipa, eller så sa de bara det för att det var min dag. Svårt att veta, det var ljudisolerat oss emellan.

Australiensiska puben Dancing Dingo blev nästa stopp, här häckade ju jag och Lotta rätt frekvent för dryga femton år sedan. Ett riktigt classy place enades vi om! Efter ett stopp var det dags för middag i Toltorpsdalen. Det är lite lätt suddigt i kanterna härifrån men jag kan berätta att det dansades till åttiotalsklassiker, sågs på egen inspelning från Mayerhofen-93, blindtestades yoghurt (jag jobbade ju i yoghurtfabriken på Arla), fick ett bejublat uppträdande av vår gamle vän Pettan, åts fisksoppa, dracks drinkar och dansades lite mer.

När klockan slog två gick ögonen i kors och jag tvingades, mot min vilja, hem i taxi. Jag hade ett sådant väl upparbetat egorus att jag lätt kunnat stå där ännu och svarat på frågor om sämsta hånglet. Men jag åkte hem, stupade i säng och vaknade med ett leende på läpparna och The Gambler på hjärnan.

Det var en riktigt, riktigt bra dag. Jag bockar och bugar och lyfter på hatten.

Svensexa nummer 2!

Då har jag för andra gången blivit lurad av min blivande maka och några "goda vänner".
När jag stod och provade skjorta och slips i provrummet i affär i centrala Göteborg, dyker de upp. De där maskerna igen! Med vackrare motiv den här gången, dock.
Liknande koncept den här gången, vi började med idrott på elitnivå.
Efter detta blev det gourmetmiddag på Barric , där ytterligare några gubbar anslöt. Middagen inleddes som sig bör med champagne och ostron.
Snygga tjejer , det där:
Middagen fortsatte med god mat och mycket gott vin och stämningen steg stadigt

Odd man (girl) out?Sedan bar det av till en närliggande pub, där jag blev mer eller mindre tvingad att smaka på olika drycker. Ser jag ut att njuta?
Nya kontakter knöts!Kvällen avslutades sedan på nattklubb, varifrån inga bilder (av förståeliga skäl) finns med.

Tack alla inblandade för en skitrolig kväll med god mat och dryck och en massa gapflabb.

Gäst nummer 50

Sista gästen ut (tror vi, det kan ju bli så att de som tackat nej ångrar sig när de förstår att de missar årets fest) är Marie! Marie är en tjej som vi träffade mer för några år sedan och därför möjligen har lite väl gamla uppgifter om. Hon är gift med Marcus och därmed fru till Lisas gamla barndomsvän. Ingenjör som lägger sina vakna timmar på jobbet på Ericsson i Örebro och i det stora gula huset som livas upp av de två sönerna och den stora hunden. Marie är en tjej som inte ryggar för att hugga i eller att säga sin uppriktiga mening, som lagar god mat och som är väldigt trivsam att umgås med. Bor i Kumla.

Gäst nummer 49

Anna J. Min (Anders) kusin, som förestår ett hem (bostaden alltså) i Bollebygd där alla människor vill vara. Eftersom Anna är en varm och lyssnande människa är det inte konstigt att hemmet speglar henne och hennes familj. I unga (yngre) år var hon en fotbolltalang av högsta klass, lade av, gjorde come-back när den nya tränaren (gissa vem) tjatade men snart insåg hon att tränaren inte var någon större stjärna och lade av igen. Dock inte med träningen som varierar mellan löpning, promenader, skidåkning och, enligt ihärdiga facebookrykten, skridskor på sjöisarna i bollebygdstrakten under julledigheten.
Arbetar som kurator i Sveriges regnigaste stad och är gift med Lennart.

Nä vi har inte övergett er

Vi håller bara på att nyktra till efter helgens bravader; svensexa nummer två för Anders på fredagen och möhippa för Lisa på lördagen. I går slickade vi såren, åt pizza och drack cola. Ikväll lämnar vi fullständiga (eller så fullständiga som tillståndet tillät) redogörelser.

Håll ut!

Gäst nummer 48

I Fredrik F har vi sannerligen en levnadsglad, spontan och orädd person! Fredrik är en hejare på att åka telemark, grädda våfflor och bygga snöbar när vi våldgästar dem i huset i Idre. Till vardags egenföretagare inom rekrytering men med förflutet i flottan.
Uppväxt på landet, utanför Lidköping och knatade på gymnasiet runt i skolans rödaste brallor. Om det var dem eller hans hjärtliga bamsekramar som hans fru Charlotte föll för vet vi inte, men jag minns väl hur kärleken spirade där på gymnasiet. I övrigt en väldigt varmhjärtad person som understundom, om högsommarvärmen slår till, bjuder på grill- och rosévinskvällar med sensuell touch på den underbara loungealtanen i Hällsvik.

Gäst nummer 47

Katrin är en helt ny bekantskap för oss. Särbo med min (Anders) gamle kompis Dan är denna kvinna som haft högtflygande planer då hon jobbat som flygvärdinna och är utbildad pilot. Numera är det IT på Astra som gäller för denna golfspelande (det är det hon och Dan sysslar mest med?) mölnlyckebo. Mer om henne får ni hjälpa oss att ta reda på under festen!

Gäst nummer 46

Det här är Peter S, en gammal bekantskap (Lisa) från tiden då jag var fotbollsledare på Fysiken och Peter var en flitig deltagare på passen! Peter, eller Pettan som han mest kallas, är en varm och trevlig person och med åren också en glad partyråtta. Paddlare och f d medeldistanstalang som numera håller igen i joggingspåret och gör det långsammare än någon annan på festen (rädd för att gå ut för hårt). En gång i tiden bodde han i ”gröna fängelset” (liten knallturkos lägenhet på Guldheden) utan telefon, det var tider det. Har också genomgått en klippning som blev mer lik en skabbig leopard, mitt under en studentfest (jag och Lotta S var frisörer). Be honom gärna imitera Kungen, det är en upplevelse för livet.

Gäst nummer 45

Birgitta heter denna kvinna som lever värsta glassiga livet med kick-offer på lyxyachter i Florida och företagsskidresor över helgen. Så är det i konfektionsbranschen, om man har en norsk arbetsgivare;) Birgitta är en glad person som alltid bubblar av skratt. Hon är också min Gudmor, gift med Jack och mamma till Marcus. När vi var på golfsemestrar för ett tjugotal år sedan myntades uttrycket ”Birgittaspel”. Det innebär att spela säkert, inte chansa på att kommer över den där träddungen med en väl avvägd hook (som sextonåriga Lisa), utan att ta det i två slag. Och alltid, alltid, komma upp på green före den mer omogna spelaren i fyrbollen.

Allergier?

Eftersom vi har en jordnötsallergisk son och lever med en Epipen i väskan vet vi hur jobbigt det är att komma på fest och upptäcka att man får lämna den hungrig...

Därför:
Är det någon som är gluten-, laktos- eller någontingannat-intolerant är det bra läge att hojta till nu. Kommentera genom att trycka på "kommentarer". Genialiskt, inte sant?

Lite historia

Vad är det för plats vi ska festa på egentligen?

Jo, huset uppfördes 1940 för att tjäna som värmecentral åt industrierna i området, bland annat de Carnegieska bruken. I pannhuset eldade man med kol och flis som förvarades i stora behållare fästade i taket. Namnet på området kommer från en rödmålad sten, som regelbundet målas om. Enligt sägnen färgades stenen röd av blod när en svensk officer förföljd av danskarna vid deras landstigning dödades och hans blod sprutade över stenen. En annan sägen säger att ett fartyg, under en häftig storm, lyckades få en tross runt stenen och på så sätt lyckades klara sig från att gå under. Enligt fakta ligger stenen där gränsen till Danmark gick innan Sverige erövrat Bohuslän och Halland.

Här hade förr smugglarna en utmärkt plats att lägga till. Röda Sten-området blev med tiden ett ökänt tillhåll för slödder och allsköns skurkar (till skillnad från den 24/1-09!).
Krogarna låg tätt och här rånades sjömännen som just gått iland på sina surt förvärvade hyror. Röda sten var en mycket anlitad lastageplats och här låg flera stora magasinsbyggnader och även glasbruk, trankokeri, salterier m.m.

Jaha, då vet ni lite mer om det... hrm... trevliga ställe vi ska ha festen på!

Gör din röst hörd!

Hej!
Anneli och Fredrik - toastmastrarna - här. Vi vill redan nu be er fundera på era sentimentala, roliga och underfundiga utlägg. När ni bestämt er för att hålla tal får ni gärna kontakta oss så att vi får lite lättare att planera upplägget på middagen.

Antingen kan ni ringa:
Anneli 0768-49 35 56
Fredrik 0730-63 84 75

Eller e-posta:
fredrik@fredrikstahre.com


Var inte blyg! Håll ett tal, för bövelen!

Gäst nummer 44

Det här är Marcus. Han är son till Jack och då räknar ni snabbt ut att vår relation (Lisa) är att våra föräldrar var goda vänner. Sådant kan ju sluta lite hur som helst, men vi har nog alltid sett fram emot att ses på golfsemestrar på Österlen och nyårsfirande i Närke eller Västergötland. Marcus är ett halvår yngre än mig (det märks inte längre) och ända fram till femtonårsåldern minst ett huvud kortare (det syns inte längre). En bra och pålitlig vän med hjärtat på rätta stället, badmintonspelande ingenjör och teknik- och ljudintresserad tvåbarnsfar. Har alltid haft en göteborgsk humor trots sin uppväxt i gnällbältet. Bor i Kumla och är gift med Marie.

Gäst nummer 43

Den här bilden känner jag igen, tänker du. Det är rätt, vi ville egentligen klippt i bilden med med tanke på att de är så tätt omslingrade blev det bättre såhär. Angelique är i alla fall kvinnan som borde satsa på en karriär som pensionatsinnehavare, med tanke på hur väl mottagna vi blev när vi hälsade på familjen en helg i höstas. God mat, dryck, egna fashionabla rum och fysisk aktivitet i forma av rundpingis. Annars träffas vi med barnen i skidbackarna i Idre eller på bryggan i Bovallstrand. Arbetar på "Sveriges Enda (?) Bank" (det där ska ni nog bi fler om?) och bor i Stockholm, gift med Mikael.

Vart smet de?

Så här ligger det till. Vi gifter oss i januari, alldeles vid havet där Nordsjön pumpar in så många brittiska lågtryck den kan hitta. Därför har vi redan nu planerat att smita ut ur kyrkan efter vigseln, och in något hemligt rum som prästen ska visa oss. När ni gäster traskar ut därefter kommer det kanske att kännas lite tomt på brudpar att gratta, så vi vill att ni tar er bort till festen på Röda Sten utan att gratulera oss...

Där borta hänger ni av er rockar och kappor och plommonstop, tar en fördrink och mår gott. Vi dyker upp strax därefter, väldigt grattistorra och ivriga att få höra hur vackra vi är;)

Vi anar att restaurangen inte uppskattar risgryn över hela golvet, så vi hoppar över dem tänker vi. Det får räcka gott med en kram och lite lyckönskningar. Därför; lämna eventuella risgryn hemma!

Dessutom faller det ju väl in under ett "icke-traditionellt bröllop"...

Gäst nummer 42

Lennart. Mölndalspojk som gått i skolan ett stenkast (och då menar jag bokstavligt talat) från gatan där vi bor. En genomsympatisk och närvarande man, som har den goda smaken att hålla på Sällskapet i fotboll. (eller i "fotboll", Lisas kommentar). Har ett stort travintresse, bilden är tagen på en travbana någonstans, men eftersom mycket av spelandet sker tillsammans med min (Anders) kusin Blomman, har väl inte vinsterna varit så stora. Arbetar på Skanska och ser till att vägarna är välasfalterade i hela södra Sverige. Uppfostrar fem barn och en drös med barnbarn. Bor i Bollebygd, gift med min kusin Anna J.

Gäst nummer 41

Det här är Jack. Han är gammal hisingspojk, barndomsvän med min (Lisas) pappa och min gudfar. När jag var liten och frågade vad en gudfar var fick jag den helt oredigerade versionen att "om jag och pappa dör får du bo hos Jack och Birgitta." Eftersom de bodde i Sköllersta, utanför Örebro, och vi bara besökte dem någon gång/år gick jag storögt omkring i deras hus och funderade på vilket rum jag skulle få och vart skolan låg. Jack är statistiker, mattesnille, golfare och inte minst en oerhört hjärtlig humorist. Gillar Stones, cuba cola och Toyota. Bor i Kumla (i den öppna delen) och är gift med Birgitta.

Gäst nummer 40

Då var det Nyårsdagen 2009 och dags att presentera Anna-Lena. Anna-Lena bor uppe på ett berg i pittoreska Kvarnbyn i ett riktigt bullerbyhus. Där passar hon synnerligen väl in eftersom det här bakas stordåd i form av olika bullar och bröd, hålls förskoleverksamhet (alla barn vill vara här) och huseras en brun, skuttig kanin. Före detta basketspelare och en tjej som inte tvekar att kasta sig ut på isen i vilda hockeymatcher med sin cykelhjälm och innebandyklubba. Hon är väl härdad av den långa, branta backen upp till huset och medlemskap i en promenadklubb (vi är tre tanter) som håller henne i form. Anna-Lena är en hjärtlig och generös person som inte sällan förekommer oss andra med förslag på gemensamma middagar, brännbollsmatcher eller barnbyten. Njuter av fin mörk choklad, starkt kaffe och god mat. Gift med Stefan.